Saker jag fått höra som gravid

Hittills under denna graviditet har jag skrivit ner kommentarer och sådant jag fått höra, sådant som jag inte riktigt uppskattat. Kanske för att på något sätt kunna bearbeta vissa dumheter då jag sällan haft något bra ”svar på tal” i stundens hetta och heller inte velat skapa konflikter. 

Men det som slagit mig är att det är märkligt, hur det helt plötsligt blir okej att kommentera och tycka till om någon eller något bara för att personen i fråga är gravid.

Jag tycker att om man känner för att kommentera en gravid kvinnas kropp (utan att hon har bett om det) så är det endast okej om man har något positivt att säga. Inte om magen är stor/liten eller om hon ser tjock ut. Och att hälsa på en gravid med ”Hej tjockis” tycker jag är väldigt fantasilöst. Finns många ölmagar som är bra större än gravidmagar.

Jag har såklart fått höra otroligt många snälla och fina saker också, men detta får bli lite av ett gnällinlägg 😉 Kanske känner någon igen sig och fått höra liknande kommentarer, eller några andra dumheter. Vore intressant att läsa i så fall! Och ta inlägget med en nypa salt 🙂

Så, här kommer lite gott och blandat från tiden som gått hittills:

När vi berättat att vi väntar barn:

– Var det planerat?

Märklig fråga. Har funderat på ett möjligt bra svar där…

Kanske: – Nej inte alls, vi är riktigt besvikna över hur det blev men vi får väl försöka ta oss igenom det bäst vi kan.

Eller: – Jo det var väldigt välplanerat, vi beställde en bebis till just det beräknade datumet!

När vi berättar könet på bebis och folk kommenterat:

– ”Jaha men vad bra, det är mycket bättre att få en hen än en hen för de är mycket roligare/enklare/smidigare/mysigare etc.”

Som att ett visst kön skulle innebära en viss egenskap automatiskt? Tänk om vi får den andra varianten om det blir fler barn i framtiden? Ska vi vara lessna då och tänka att ”Rackarns nu fick vi det sämre könet”?

Den här var också en intressant konversation som jag hade med en okänd person för inte så länge sedan:

– ”Är det din första?”

– ”Ja”

-”Det är en rätt stor omställning.”

-”Ja det är något vi räknar med.”

-”Ni kan ju glömma sovmorgnar.”

-”Mm. Vi får lösa sömnen på något bra sätt. Tur att sambon min är morgonmänniska och jag kvällsmänniska.”

-”Fast det spelar ju ingen roll om den vaknar arg och hungrig.”

-”Mm det blir nog bra.”

Vad förväntar sig människan att man ska svara liksom?!
Kanske: ”Aha det låter jobbigt, skippar nog det där med bebis” 

Innan en tydlig gravid-mage framträdde:

-”Du ser ju inte gravid ut, bara som att du har gått upp i vikt.”

Bara en helt onödig kommentar. 

-”Du är verkligen i den där mellanperioden innan man ser gravid ut och bara ser lite tjock ut.”

Varför ens säga så liksom?

-”Jag hade då inte alls några problem att sova när jag var gravid, det var bara att sova.”

Vad härligt att du inte hade några problem med nästäppa, vaknat flera gånger under natten av olika anledningar eller svårt att hitta en bekväm position där foglossningen inte bränner!

Alla dessa tips och råd man får:

– ”Det gör inte ont att föda barn.”

Kanske bland det sämsta man kan säga till en gravid kvinna? Hos sin barnmorska får man veta att det visst innebär en stor smärta att föda barn. Faran med att säga till någon som ska föda att det inte gör ont är att om det väl på förlossningen gör fruktansvärt ont – att tro att något är väldigt fel eller få en smärre chock för att man inte hade förberett sig på så mycket smärta. Bara för att någon enstaka person inte tyckte det gjorde ont (eller helt enkelt bara har glömt det för att det var en evighet sedan hon födde barn) så behöver inte alla få samma upplevelse som henne.

– ”När vi hade småbarn var det minsann okej att låta dem sova på mage!”

Saker och ting förändras. Studier som socialstyrelsen har gjort har visat att när man införde rekommendationen om att inte låta ett barn sova på mages så reducerades fall av plötslig spädbarnsdödlighet. 

Eller när man berättar att man har svårt att röra sig p.g.a. foglossning och får höra av folk att de minsann vet kvinnor som tränat hårt ända in i kaklet. Jo tack – så länge man mår bra i kroppen är det ju superlyxigt att kunna röra sig obegränsat! Det var ju något jag verkligen hoppades kunna göra. Men det lättar inte ens ångest för att man inte kunnat träna lika intensivt som vanligt direkt, att få höra om dessa superpreggos.

För att inte tala om att kvinnor förr i tiden inte verkade ha några som helst problem med bäckenet, man kunde ju inte ta ledigt från att var hemmafru! -Detta fick jag faktiskt googla. Och visst var det så att man även förut drabbades av foglossning. Man löste det genom att vänner, nära och kära hjälptes åt så att den drabbade fick hjälp med avlastning.

Det var det jag hade att bjuda på denna gång! Kommer säkert ha lyckats samla på mig ännu fler kommentarer innan bebis är här för att inte tala om när spädbarnsperioden börjar 😉 (Och obs, jag är inte helt humorbefriad, självklart måste man få skämta med/om även gravida – men det är lätt att det upplevs som tradigt då man får höra samma visor från flera olika håll)

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *